Glädjen segrar

En förkylning tynger kropp och huvud.
Sista lagret färg har precis torkat efter sista rollertaget strax före midnatt igår kväll.
Det är måndag morgon och rörmockaren "skall" komma vilken minut som helst.
Ett och annat kundsamtal och mejl är redan avklarat från hemmets köksbänk.
Prioritetslistan för veckan repeteras gång på gång i huvudet och stressen börjat systematiskt byggas upp inom mig. 15 minuters försening förvandlas med ökande pulsslag till 45 minuters försening. Tanken om att jag kanske borde ha bokat dagens första kundbesök med ännu större tidsmarginal får hårbotten att börja klia.
- "Men den här rörmockaren har alltid passat tiden förut??"
Det står nu klart att den här dagen redan är ur kurs.

Dörrklockan ringer och jag är nu 50 minuter försenad. Efter 10 minuters intensivgenomgång med hantverkaren trycker jag gasen i botten för att hinna till dagens första kundbesök.
Stressen har fått ett allt för starkt grepp och vägrar släppa taget varefter dagen går.

Arbetsdagen når sitt slut, men missnöjet över dagen präglar mina tankar. Jag åker hem och går raka vägen för att ta mig ett titt på renoveringsprojektet. Kliver in i det utrymme som skall bli vår nya tvättstuga, samtidigt som jag hoppas att hantverkarna har haft en bättre dag än jag själv.

Samma ögonblick som jag tänder lyset så är stressen helt bortblåst och byts ut mot ren glädje. Belöningen att få se många timmars arbete och planering börja ta form är fantastisk. Ett enkelt ögonblick där förhoppningar faller på plats. Glädjen segrar över stressen!

Varför lät jag stressen förstöra hela dagen, när jag istället hade kunnat varit positiv, inspirerad och förhoppningsfull inför framstegen med renoveringen?

Imorgon är inte stressen välkommen i mitt liv.