Livet för tillfället är jobb, stora renoveringar hemma, sjuka barn och obefintlig tid till nöjen.
Jag är trött. Jag är slitenn, men jag är inte sönderstressad.
Vägrar släppa in stressen. Fortsätter att repetera för mig själv att följa uppsatta planer och göra en sak i taget.
Men en extrem situation kräver att man jobbar ännu mer aktivt med sig själv.
Nu i helgen var jag nära att börja kasta vektyg omkring mig när några karmskruvarna trilskades. Trött och okoncentrerad..... vad kunde jag vänta mig med tanke på att det är den första dörren jag monterat någonsin.
Precis innan det brast bestämde jag mig helt enkelt för att lägga ner verktygen exakt där jag stod, för att istället ta en kopp kaffe tillsammans med en tidning.
Andandes djupa andetag började jag tänka klarare.
Vad var det värsta som kunde hända? Kan vi tvätta kläder även fast vägg och dörr ej är klart i den blivande tvättstuga? Svar: Ja - det kan vi så varför straffa mig själv helt i onödan? Varför tillåta mig att nästa köra på till bristningsgränsen.
Vad är det värsta som kan hända? Ingenting.
Absolut ingenting i de flesta situationer.

1 kommentar:
Man måste egentligen ingenting.
Skicka en kommentar