För mycket ord

Vad gör man när ord in räcker till? Eller i mitt fall vad gör man när man har för mycket ord?

Det är först på senare år jag verkligen har insett själv hur skönt det är att inte slösa allt för mycket med varken skrivna eller talade ord. Betraktar mig själv fortfarande som en person som gärna talar, men jag jobbar verkligen med att inte skjuta över målet. Ska man beskriva ett hus så behöver man inte bekriva hela nejden bakom, och ej heller djupdyka i intryck av doft, ljud, ljus om det verkligen inte är vesäntligt.

Men fortfarande när jag får starka känslor, så kan jag inte stoppa mig tillräckligt mycket. Trots att jag är som en öppen bok och att omgivningen både behöver vara blind och döv för att undgå vad jag känner och upplever. Det är som att jag inte litar på min omgivnings lyhördhet.
- Tänk om personen verkligen inte förstår hur bra jag mår?

Att jag inte bara kan uppleva känslan och låta kroppsspråket signalera det. För i samma stund som jag inte lyckas hålla tillbaka, utan överförklarar mina känslor så vet jag så väl att jag riskerar att förstöra minnesvärda ögonblick. Om inte annat göra dem kortare.