Barn

Det finns inget som kan göra en förälder så lycklig och arg som ens egna barn. Detta beskriver de senaste dagarna väldigt väl. Har sen i torsdags varit själv med mina tjejer, fyra och åtta år.

I vanliga fall är man två vuxna som kan växeldra i konflikter och uppfostran, precis som att man även hamnar i en konkurrenssituation när det gäller pussar, mys och gos. En konkurrens som oftast mamman tyvärr vinner. Vem skulle inte välja en mjuk och go mamma i första hand? Garanterat skäggstubbsfritt i alla fall.

När man är själv med barnen går man igenom hela känsloregistret. Man är själv om att vara fostrande, uppmanande och nej-sägare. Har upplevt en känsla av uppgivenhet mer än en gång dessa dagar. Men den oslagbara belöningen är all kärlek som man får glädjas åt utan konkurrens. Tror inte att det finns något som värmer så mycket som spontana pussar från en fyraåring. Ytterligare något fantastiskt som sker är att storasyster kliver fram och visar att hon kan ta mer ansvar och att hon faktiskt kan sätta sin lillasysters behov framför sina egna. Nästan värt att fälla en glädjetår för.

Tidigare idag satt vi och drack varm chocklad i den närliggande pulkabacken och njöt av utsikten, trots duggregn och några plusgrader. Varpå min fyraåring utbrister med ett stort leende på läpparna.
- "Vilken underbar dag pappa!".
Jag kan bara hålla med...
-"Vilken underbar dag!".

PS: Jag är både avundsjuk och full av beundran för alla ensamstående heltids- och halvtidsföräldrar! :DS